Jag har fått ganska mycket nya läsare. Så jag tänkte berätta lite om mig själv..

Hej! Jag heter Amanda Östergren som ni kanske förstått. Jag är 14 snart 15 år. Fyller år den 10 mars! Egentligen heter jag Ringvall också, men det brukar jag inte säga. För jag hatade det när jag var liten och sen har det bara blivit så att jag slutat kalla mig det. Jag brukar tas som en glad liten tjej som skrattar åt allt typ. Jag kan faktiskt erkänna att jag skrattar åt väldigt mycket, nästan allt haha! Folk som inte känner mig kan tro att jag är en dryg liten skitunge. Nej men jag kan typ ge blickar utan att jag menar det, har fått höra det några gånger. Fast jag är faktiskt jättesnäll, jag lovar! Eller om man är snäll mot mig så är jag snäll tillbaka. Jag är också ganska känslig, jag blir lätt ledsen. Eller inte så att om någon skulle säga att jag var dum eller något sånt. Men jag hackar lätt upp på saker. Genom åren har jag fått bättre självkänsla! I 4an trodde jag inte ett dugg på mig själv, då fall jag ihop bara någon sa något litet. Idag brukar jag skratta istället, för skitsnack handlar alltid om avundsjuka. Det är något jag har lärt mig, och det är något jag ska försöka hålla kvar hela livet!

Jag hatar att bråka, det är det värsta jag vet. Jag brukar hålla mig borta från bråk. En annan sak jag hatar är att bli sviken, eller falska människor, players osv. Tyvärr finns det ju ganska många sånna människor, men jag märker på folk om dom är falska eller äkta. Det är faktiskt något jag är bra på, det brukar inte vara tex killar som kan playa mig. För jag märker på dom ifall dom är players eller inte. Och därför kan jag tas som svår, för jag måste vara försiktig, förut blev jag sårad många gånger och det är det jag inte orkar bli längre. Därför kan jag tas som en svårfångad tjej. Men så är det.

Mina föräldrar är skilda, och dom skildes i somras. Egentligen är jag inte ledsen över det. För jag vill hellre ha det såhär än att de bråkar. Men en annan sak jag är ledsen över, det är att båda hittat nya. Fast försig har pappa gjort slut men ändå. Men det är väl inte min buissnes antar jag..

På fritiden går jag på cheerleading. Det är inte som i filmer jag lovar, haha! Det är askul, och jag går i dynamites diamonds som är ett junior elitlag! I februari ska vi tävla DM och jag hoppas vi kvalar oss vidare ända till EM! Skulle vara grymt kul. Diamonds kom 4a i EM förra året. Och vi hoppas klart på en bättre placering i år! :)

Mina vänner är seriöst mitt allt, jag har världens bästa vänner. De finns alltid där för mig. De bryr sig och jag skulle göra allt för dom. För dom betyder så jävla mycket för mig! Dom får mig att skratta när jag vill gråta, dom skulle kunna komma hem till mig mitt i natten (vissa iallafall) osv.

Kärleken är något som jag inte fattar. Alla knullar med alla, alla playar alla osv. Fast i min ålder så är det ju inte så många som är mogna nog att ha ett förhållande verkar det som! Eller jo det fanns en, men ja. Jag var dum och förstörde det. Jag har aldrig vart kär på riktigt.. Stört jag vet. Men jag är försiktig, för att inte bli playad. Men så kan det ju sluta ändå. Fast någon gång träffar jag väl den rätta? Eller inte. Men det får vi väl se

Jag känner att det här blev lite långt men om ni undrar något, så är det bara att fråga!